09:20:00
#36 - Tidigt tillbaka
För många år sedan var jag med om en händelse som jag idag anser som den gången då jag helt omedvetet lyckades undvika att råka riktigt illa ut.
Allt utspelade sig en dag i grundskolan, efter att jag precis hade avklarat en lektion gymnastik med min klass. Skolan som jag då gick på hade ingen egen gymnastiksal utan hyrde istället lektionstider av en annan närliggande sal som ägdes av en annan skola. Så inför varje idrottslektion var vi tvungna att korsa en stor äng och gå en bit förbi en väg för att komma till salen.
Som sagt hade vi precis avslutat ett svettigt pass och börjat röra oss tillbaka till skolan. I många fall brukade jag ta sällskap med några andra av mina klasskamrater, men just denna dag beslöt jag mig för att gå själv. Om det var för att jag inte orkade vänta på de andra eller om jag bara kände för att vara ensam en stund kommer jag tyvärr inte ihåg.
Raskt promenerade jag då vägen tillbaka ensam, ner i tunneln under vägen och över ängen tills jag kom till skolområdet. Allt var som det skulle vara och inga avvikande händelser hade skett. Jag åt lunch direkt när jag kom till skolan och började därefter förbereda mig inför den kommande lektionen.
När jag kom till kapprummet där vi förvarande alla våra tillhörigheter fann jag min mentor tillsammans med en annan lärare, i sällskap med en tjej ifrån min klass. Det var underligt, för tjejen hade varit med på idrottslektionen och var en av de jag brukade ta sällskap med tillbaka. Men jag hade inte sett henne sedan idrotten tog slut. Och nu satt hon med ansiktet begravt i sina händer och grät stora tårar.
Jag blev genast orolig och frågade vad som hade hänt. Och det var då min mentor avslöjade den hemskhet som hade drabbat min klass på vägen tillbaka från idrottslektionen.
En man hade väntat i tunneln under vägen på att min klass skulle dyka upp. Och när de väl gjorde det hade han försökt jaga och förgripa sig på vem som helst han kunde få tag på. Min klass hade flytt i panik men tjejen som nu satt och grät hade varit den som mannen nästan hade lyckats få tag på. Bara turen hade gjort så att hon lyckades komma undan.
Så jag insåg genast vilken fara jag precis hade snuddat vid och kommit undan. När jag tänker tillbaka på stunden efter idrottslektionen så inser jag att jag måste ha missat mannen med bara några få minuter vid tunneln, för jag fick snabbt reda på att mina kamrater hade börjat gå bara en kort stund efter att jag hade lämnat salen.
Och det som skrämmer mig mest är tanken på vad som hade kunnat hända om jag beslutat mig för att vänta på gruppen, som jag ofta gjorde. Jag var inte i mitt livs bästa form, faktum är att jag var väldigt rundlagd som liten och kunde knappt springa ifrån en spindel. Jag hade varit ett lätt byte för en våldtäktsman. Men nu hade mitt val om att gå tidigare räddat mig, och för det är jag tacksam över att jag var tidigt tillbaka.