creepypasta.blogg.se

Titel: Candle Cove

Ja såklart! Har inte du såna där kära minnen från din barndom som du ibland glider tillbaka till? Lite från stund till stund bara för att glömma bort den tråkiga nutiden du lever i?

Exakt detta diskuterade ett kompisgäng om en gång i tiden, ett kompisgäng som hade varit vänner ända sedan dem gick på förskola. Slumpen hade bara fått dem alla att en kväll sitta ner och prata om deras kära barndomsminnen från förr. Uppleva gamla dagar på nytt och gräva fram alla de lyckliga stunder tillsammans.

Vad delar gamla barndomsvänner för minnen? Bostadsområde vid födelse i vissa fall, kanske minnen från samma skola eller varför inte minnen från olika personer. Kompisgänget delade många starka minnen eftersom dem alla hade bott på samma gata, lekt i samma område och även gått i samma skola. Och speciellt så fanns det ett starkt minne som dem kom fram till att dem delade: Candle Cove.

Vem kunde glömma den simpla men ändå underbara TV-showen Candle Cove? Den satt djupt i hjärtat hos alla i kompisgänget. Så enkel... showen bestod bara av dockor gjorda i plast eller strumpor, som antingen styrdes av trådar eller människors händer.

Minnena hade fått kompisgänget att skratta gott. Bara tanken på att se en sådan show idag var skrattretande. Men ändå hade dem som små blivit så förtrollade av programmets charm och enkelhet. Strumpdockorna som babblade i mun på varandra, hoppandes omkring som grodor bara för att bita varandra med sina stora munnar. Så fånigt men på den tiden så roande.

 

Och för att inte tala om marionettdockorna. Skelettdockan med en hatt på huvudet var en favorit. Han som stal andras skin bara för att han själv inte hade något. Det var lustigt hur dockorna ibland försvann från serien för att inte komma tillbaka mera... vilket kompisgänget nu vid närmare eftertanke hade funnit underligt.

Och drömmarna... mardrömmarna gänget gemensamt hade haft i samband med showen. Först trodde dem att det var just det: drömmar, men efter att alla i gänget hade bekräftat att dem hade haft samma mardröm som unga förstod dem bättre. Skriken som kom ifrån dockorna var som inbrända i deras minnen, och det där barnet som grät. Det var ett barn som grät i showen kom kompisgänget ihåg, inget som egentligen hade med handlingen att göra, utan fanns bara där. Samma unge varje avsnitt...

Serien kanske inte var så rolig ändå. Utan när programmet väl kom på tal såhär många år sedan så började det komma upp för kompisgänget... att något inte riktigt stod rätt till. Kanske låg det något ont bakom showen, något dem inte riktigt hade sett förrän nu.