creepypasta.blogg.se

Titel: Dockan Molly

Detta år fyllde Audrey tio, den åttonde Maj på en söndag. Hon och hennes mamma begav sig iväg för att köpa en födelsedagspresent. Audrey skulle få välja helt själv.

  "Ta nu en titt och säg om du hittar något", sade mamman i butiken. En liten titt där, lite kläm här. Butiken var rätt liten men fylld av under. Audrey visste knappt vad hon ville ha. En liten gossedjurskanin fick det nästan bli, tills glasmontern kom henne i syn.

En så vacker docka där satt, av viktoriansk stil att döma av dess modell. Med ett sånt brunt långt hår och vackra ögon, tillsammans med en elegant röd klänning. Hur kunde Audrey inte tycka att hon var tilltalande?

Beslutsam drog Audrey sin mamma sig till. "Mamma! Den dockan vill jag ha!" sa hon och pekade mot glasmontern.

  "En sån vacker docka... Och till en billig peng dessutom", mamman hämtade dockan från sin plats. Den gav hon till sin dotter.

Vid kassan såg expediten med höjda ögonbryn.

  "Nej min lilla flicka, den vill du väl inte ha?" För en liten flicka som Audrey vill väl hellre ha något modernare? Men inte då, Audrey var som bestämd av naturen.

Expediten mumlade något tyst, ett par ohörbara meningar medan han tog betalt och packade dockan i en kasse. Och under hela den vägen hem kunde Audrey inte slita sin blick från sin födelsedagspresent. En sådan vacker skapelse behövde ett namn.

  "Molly... hennes namn är Molly."

Hela den långa dagen lekte Audrey med sin Molly. En riktig människa hade inte kunnat vara mer bemötande tyckte Audrey. Molly var som levande.

När natten sedan kom fick Molly sin nya sittplants: bokhyllan i vardagsrummet på bottenvåningen. Inte en glasmonter dessvärre... men Molly gjorde sig fin där.

Audreys rum låg på den övre våningen. Hon sov i sin säng och de drömmar den natten bjöd på handlade såklart om hennes nya födelsedagspresent. Tillsammans de lekte, hade skoj som aldrig någonsin. Audrey höll i Mollys hand som bara hade fyra fingrar, eftersom en tydligen saknades. Men Molly var ändå Audrey favorit.

Sedan som överrenskommet blev Audrey väckt. Det var fortfarande natt, och hon hörde något ljud komma från bottenvåningen. Ett tisslande, tasslande ljud av små fotsteg. Det blev högre och högre tills Audrey hörde ljudet komma från trappan. En röst talade från bottenvåningen.

  "Molly kommer upp för trappan. Molly ska döda dig."

Skakad av den barnsliga tonen på orden drog Audrey täcket upp till hakan.

  "Första steget. Molly är på första steget. Molly ska döda dig", fortsatte någon som befann sig på bottenvåningen.

Som frusen mot madrassen ropade Audrey på sin mamma. Tystnad mötte henne och ingen tycktes ha hört henne.

Från trappan talade någon ännu en gång.

  "Femte steget. Molly är på femte steget. Sjätte steget. Sjunde steget. Molly är snart uppe."

Rösten blev allt klarare. *tomp, tomp* fotsteget kom närmare.

  "Molly är på övervåningen nu. Snart är Molly här."

Audrey skrek efter mamma men blev inte hörd. Skräckslagen tog hon skydd i mörkret under täcket.

  "Molly är utanför din dörr nu." Dörren öppnades och fotstegen var nu i hennes rum. Ett steg, två steg, närmare sängen de kom. Audrey kurrade ihop sig under täcket utan att veta vad som fanns precis vid sängkanten.

  "Molly mördade din mamma. Och nu är du död."

Och med morgonen kom solen som lös upp glasmontern. Där satt nu den vackra Molly och såg så livlig ut. På sin hand hade hon alla sina fem fingrar.

Originaltext: http://creepypasta.wikia.com/wiki/Dolly_Molly